Numera bloggar jag på http://ninjapixel.se/ och min Madland-sida kommer så småningom gå över till bli en ren fotosida. Välkommen till Ninjapixel!

Just nu pågår ett arbete med att förflytta en del poster från denna blogg till den nya.

Och nu är Vetten ute på annons. I toppskick och i trevligare form än någonsin fiskar jag nu efter ett vettigt (!) bud. Får jag inte vad jag vill ha – eller däromkring – gör jag mig nog av med den till våren istället.

Och så var bildgalleriet igång igen. Det mesta av det gamla materialet har inte bara flyttats – jag har lyft upplösningslägena i helskärmsläget markant!

Och nu är bilderna på M3:an jag plåtade igår uppe. Några finns på min fototråd på Garaget.org.

Plåtade Pipewelders BMW M3 E46 CSL ikväll/natt. Jag tror det blev ett par fina bilder. Får ta tag i att ”framkalla” dem sedan så får vi se om jag tror rätt.

Med ratten i händerna och polisbilarna vinande omkring mig tog jag en fin solig runda idag. Allt kändes underbart och att det under kvällen skulle bli oljebyte gjorde inte saken sämre.

Mot slutet av min runda smäller det i vindrutan. Ett stenskott. Det blir ett märke. Fan. Försäkringsbolaget talade tröstande med mig och jag ska hälsa på hos en serviceverkstad när jag får lite tid över.

Skrammel från den manuella växellådan är normalt. Det intygar mängder med kunnigt folk ”i svängen” men det skrämmer mig ibland ändå. Nåja, allting fungerar, växlarna flyter fint och det är egentligen bara i dragläget på ettan som det skränar. Men ändå… Jag tror egentligen att det var stenskottet som tog musten ur mig idag, men det ordnar sig med det.

Så, jag behövde ett nytt grafikkort. Efter att ha läst om olika testresultat, och då endast det bästa är bra nog, fick det bli ett EVGA GeForce GTX 295 1792MB PhysX CUDA. Helst hade jag köpt två men då kortet kostade 6000 kronor fick det räcka med ett. Och ett sådant här grafikkort räcker helt klart!

Jag fick ett ryck nu mitt i natten och loggade in på Vägverkets hemsida och anmälde påställning utav Corvetten. Sedan drog jag en repa… En timme senare sitter jag här – riktigt nöjd. Fy fan vad roligt det var att köra pärlan igen. Ett kärt återseende må jag säga.

Deckare/Thriller från 2007 av Martin Asphaug med Angela Kovacs och Anki Liden.

Med Beck-filmerna i bakhuvudet kastade jag mig över Irene Huss-serien. Besviken ser jag hur den ena dumheten efter den andra levereras i inget annat än ett rip-off-försök. Jag har inte läst någon Huss-bok men manuset till åtminstone Tatuerad torso är inte bra.

Lasse Brandeby är ett skämt, ett barnsligt skämt.

Låt gå för att skådespelarna gör gott ifrån sig i sina roller, med undantag för Lasse Brandeby som väl ingen människa kan ta på allvar? Brandeby en ren miss från de castingansvariga och jag kan inte förstå hur man ens kommit sig för att tänka tanken, än mindre faktiskt ge honom rollen.

Idiotiskt agerande.

Så vad erbjuder filmen? Ptja, vi har en kvinnlig polis i huvudrollen som förvisso känns äkta nog för en sådan här budgetserie men hennes agerande är inte alltid försvarbart. Med risk för att nu kasta ut en ”spoiler” kan jag säga såhär; om en nära vän till dig har en dotter vilken du hittar på en bordell i Danmark – skulle du då lämna henne där med ett visitkort och de tröstande orden att om hon vill åka med hem till Sverige så kan hon ringa fram till lunch dagen därpå? Det skulle iallafall inte jag och det är väl självklart att hon inte vill befinna sig i en miljö där henne kropp säljs och kunderna misshandlar henne. Att personen som gör detta dessutom är polis gör knappast saken bättre. Irene skulle ha släpat ut flickan därifrån vare sig hon sade sig vilja det eller ej!

Det finns fler sådana här tabbar men dem får du upptäcka själv om du väljer att se filmen. Den är okej att se även fast den inte är bra och i närheten av någon Beck-kvalité är den verkligen inte.

Becks Gunvald har blivit alkoholiserad klåpare.

Vidare har vi ett slags Gunvald-person. Gunvald är ju känd för sitt våldsamma men ändock i något avseende smidiga sätt och gestaltar väl något som många vill se, att de skyldiga får lite smisk på fingrarna. Personen i Huss-filmerna som innehar denna roll är förvisso rättfram men han kväker ur sig osmidiga kommentarer och tycks vara en klumpig alkis mer än något annat. Han är inte komisk, han är patetisk.

Utöver detta har vi nog ingen ytterligare person värd att nämna och det gör rollistan tämligen klen. Jag har för avsikt att se ytterligare åtminstone en eller två Huss-filmer innan jag stämplar serien som dynga men mina förväntningar efter Tatuerad torso är låga.

Summering.

Jag ger Irene Huss – Tatuerad torso 2 av 5 i betyg på grund av ett stundom korkat manus och en rollista som man helt klart kan ifrågasätta. Vad som lyfter filmen är dess tekniska kvalité, den känns i sina miljöer äkta och scenerna duger gott i sin utformning. Jag hoppas att uppföljarna till Tutuerad torso är bättre än såhär, potentialen finns.

Action/Science Fiction från 2008 av Simon Hunter med Ron Perlman och John Malkovich.

Alltsedan Mutant Chronicles dök upp som brädspel, i rollspelsform och som spelkort a’la Magic har fenomenet och sagan bakom de stora företagen (Mega Corporations) och mänsklighetens förfall trollbundit människor i åratal. Den mörka symmetrin med alla dess monster som muterade legionärer, nefariter och allt vad de nu hette var ständigt skräckinjagande medan Brödraskapet som försökte hålla faktionerna samlade mot mörkret var allestädes närvarande med sin inkvisition i jakten på kätteri. Inget av detta finns med i filmen.

Filmen har lånat namnen på fyra av faktionerna och själva titeln till filmen. Mycket mer gemensamt än så har den inte med det riktiga Mutant Chronicles. Visst finns där inslag som är hämtade ur sagan men detta kunde varit vilken film som helst, knuten till vilken värld som helst – förutom just Mutant Chronicles.

På tok från start.

Redan från början anar man att något är snett då skådespelarna beter sig minst sagt töntigt åt och lågbudgeterade specialeffekter landar i knät på tittaren. För dig som längtat efter en filmatisering av denna fantastiska berättelse kommer filmen att bli en bedrövelse, det blev den för mig. Faktum är att jag blev så besviken på denna film att jag snabbspolade mig igenom den sista halvtimmen, bara för att inse än mer att detta är ett katastrofalt misslyckande.

Inte värd att kallas för Mutant Chronicles.

Produktions- och skådespelarmässigt och därtill genom det usla manus som måste ligga bakom alltsammans gör filmen Mutant Chronicles till en skymf för den apocalyptiska värld så många har kommit att älska. Jag ger den 2 av 5 i betyg eftersom en del bitar av filmen faktiskt är intressanta även om de inte gestaltar förväntningarna på något vis.